Calle 1 år!

Lillskiten har gått och blivit gammal! Tänk att det är ett helt år sedan han föddes och matte och husse bestämde att det skulle bli fler hundar här hemma! Ja, attans vilken tur att det var just Calle som kom hem, jag har ju med året gått och blivit rätt förtjust i monstret! :-)

Matte har legat sjuk idag, tokförkyld är hon, men hon tog i alla fall och ryckte upp sig framemot kvällen och serverade oss Calles födelsedagstårta! Jag hade blivit klart besviken om hon inte hade gjort något speciellt för oss, ja, eller Calle rättare sagt. Jag har ju minsann fått när jag fyllt år så han ska väl också ha.

När det vankas sådana där riktigt goda saker, då är det svårt att sitta stilla och fint innan man får slänga sig på tallriken. Men som de som vet säger: Den som väntar på något gott... väntar alldeles för länge!

Calle trodde nog att han hamnat någon helt annanstans, för det tog ett litet tag innan han fattade att det var något riktigt gott, han slukade köttbullarna först och tog väldigt lång tid på sig innan han åt upp allt...

Ja, jag var ju färdig på två sekunder och sen smög jag runt lite för att se om jag inte kunda stjäla en mumsbit från Calles tallrik, men ack då, matte hade ett vakande öga över måltiden och jag fick nöja mig med det som var tilldelat mig. Bättre lycka nästa gång.

Gott var det och tomt blev det på tallriken, undrar om matte behöver diska dem eller om de åkte rakt in i skåpet igen?

Grattis till Calle och alla andra i C-kullen och hoppas att er dag blev en bra dag med massor av paket och goda saker.

Nospussar och tasskramar!

Nu är det vinter...

Som bilden nedanför visar såg det ju ut för några veckor sedan när vi hade träningshelg tillsammans med de andra hundarna i Örebrokompaniet. Då minsann var det förvisso kallt på nätterna men det var ju ändå rätt skönt ute.

Matte och jag har varit iväg under två helger och haft övningar med hemvärnet, vi har nu uppfyllt vårt första åttadagarskontrakt. Första helgen var det mer en övning för att lära oss vad vi skulle göra för att sedan vara med på en helg med mer allvar bakom och ett avslutande fältdygn där vi skulle inta och försvara ett industriområde. Oss emellan kan vi säga att vi gjorde ett alldeles ypperligt arbete. Jag släpade runt på matte i både skog och bebyggelse och vi blev beskjutna massor. Jag har kommit fram till att när det smäller så där massor är det inte någon fara, det är när det är enstaka pistolskott som jag drar örenen åt mig. Jag passade i alla fall på att göra mig bekant med mina soldater i min grupp och vi enades om att jag minsann ska få en egen AK4...

Lite mer så här på hemmaplan har det också hänt lite. Ja, matte och husse är ju fortfarande kvar på var sitt håll, men jag och Calle har fått en "ny" bästa kompis. Det är ju ett tag sedan Malte, med sin matte och husse, flyttade in i huset vid stallet, men det har liksom tagit ett tag att vänja sig vid att det är han som är där och inte Lukas och Tore, men det har ju blivit bra i alla fall.

Jag försöker i alla fall hitta så många sätt som möjligt att sätta Calle på det hala... bäst att passa på nu innan han blir för stor och får för mycket muskler. Än så länga kan jag trycka ner honom, men det är väl bara en tidsfråga innan jag åker på däng.

Calle kommer att göra debut på inomhusutställning den 18:e december i Stockholm, och jag tackar gudarna för att matte och husse inte har anmält mig. Det är förvisso jätteroligt att visa upp sig, men det är så svårt att hålla näsan ovanför mattkanten, det luktar ju så gott inomhus när alla andra hundar har sprungit där och deras mattar och hussar har tappat massa godis. Problemet är bara att matte blir så arg när jag inte lyssnar på henne, så nu får vi se om Calle kan göra bättre ifrån sig, håll tassar och tummar...

Själv tänker jag stanna hemma hos extramatte och följa med henne till stallet i stället. Och vem vet, Malte kanske är där så jag får rå om honom alldeles själv. Malte törs inte riktigt vara med och leka fullt ut när det är både jag och Calle, inte så kontigt i och för sig, för det låter mer eller mindre som om jag är på väg att döda Calle... hihi.

Men han springer i alla fall runt omkring oss och kommer med glada tillrop... Hoppas det är mig han hejar på, annars blir jag lite ledsen!

Kan inte alls förstå vad det är han är så rädd för.... ???

Mattes häst Fjari har i alla fall blivit frisförklarad och är nu åter ute i hagen efter nästan 5 veckor boxvila. Han är nu pigg och kry och busra runt med Ganti och Flipi och nytillskottet Starlight, en 5-årig valack, New Forest. Det verkar som om de kommer ganska väl överens, han och Fjari, för Fjari har inte fått några nya blesyrer, vare sig småsår eller hältor. Håller tassarna för att det går bra för honom nu.

Flipi har berättat för mig att det är lite kallt att stå ute hela dygnet och jag tror nog det när jag ser mattes foto... han har snö och rimfrost på mulen.. hihi, söt är han.

Extramatte och Thokkadis passar på att mysa lite medans det fortfarande är ljust ute, det gäller att passa på för vid fyratiden är det knökmörkt och då ser man inte vilken häst man pussar på.

Nu ska jag se om jag kan få fart på matte och husse så att vi kan gå och lägga oss snart, jag har inte bestämt mig för om husse ska få sova i sängen eller på soffan, det beror på vart jag ska sova. Men extramatte är ju inte hemma ihelgen så jag kanske tar hennes säng...

Nospussar och tasskramar till alla!