Liten vulp...

Hej på er alla där ute i världen. Denna bild har igentligen inte så mycket med dagens inlägg att göra mer än att Uscas min säger en hel del... :-) Det var i förrgår natt som den lilla tösen fick sig ett uppvaknande med förskräckelse. Ja, det gällde nog hela familjen. Matte och husse har ju sina givna platser i sovrummet och jag försöker att hålla på min säng, även om det inte alltid lyckas. Men denna natt var jag ensam och hade gott om utrymme att sträcka ut mig på. Usca låg och sov framför dörren som går in till klädkammaren. Mot dörren in till klädkammaren står det ett kompostgaller lutat. Som ni säkert alla förstår sprattlar en hund ganska mycket i sömnen och Usca är absolut inte något undantag. Så mitt i natten vaknar halva huset av en smäll! Usca har sprattlat så till den grad att hon drar ner kompostgallret och välter det över sig. Sömndrucken och livrädd försöker hon kravla sig fram, vilket medför ännu mer ljud och en ännu räddare vulp... Väl fri från gallret slänger hon sig ner i min säng och kastar sig ner bakom min bak. Väl på plats säger hon: Åhh, vad gott nu kan jag fortsätta sova... och lämnar mig yrvaken och uppträngd i ett hörn. Vid det här laget har matte och husse också vaknat. Eftersom jag blev så bryskt väckt blev även jag förskräckt och det tog ett tag innan jag lugnade ner mig. Matte var snäll nog att vid halv fyra på natten ta ut både mig och Usca på en liten kissesväng så att vi blev av med lite adrenalin... attans pestråtta och störa oss så. Det hela slutade i alla fall med att jag ockuperade mattes fotända och vulpen intog min säng. Men men den som väntar på något gott... hämden ska bli ljuv, något måste jag ju hitta på för att bibehålla min ställning som husets härskarinna.... Jag bidar min tid...

Nu längtar vi allihopa till sommaren och till semestern. Även om matte och husse inte riktigt får semester blir det i alla fall som traditionen säger Idö i midsommar och jag tror minsann att vi kan vänta oss ett och annat hundbesök. Basti kommer givetvis och jag har nog hört matte prata om att Vesslan tänker dyka upp, mmmm kanske ska planera min hämdaktion tillsammans med dem... mmmm så får det allt bli. Nu ska jag lägga mig ner en sväng och fundera lite!

Nospussar och tasskramar till alla!!!

Med sorg i hjärtat!

Nu är det verkligen länge sedan jag skrev något och det har hänt en hel del, både glada och ledsamma saker. För att börja med de ledsamma. När matte jobbade i Stockholm var hon medryttare på två islandshästar och det är en av dem, Kolan, som vi har här i Örebro nu. Den andra, Salka, har mattes syster Marie hand om. För nästan ett år sedan var vi uppe i Lindesberg och betäckte Salka. Matte och Marie hittade en jättefin hingst som heter Fönix och det verkar som om Salka och Fönix fann varandra direkt för det tog inte lång tid för Salka att bli dräktig. Så i elva månader har vi väntat och sett hur Salka blivit större och större för att bli jättestor!!!

Så långt gick allt bra men slutet på sagan blev inte som vi tänkt oss. I fredags fölade Salka en liten svart hingst som tyvärr inte överlevde. Efter att ha sett fram mot denna dag blev det i stället jättetomt och en fullständig antiklimax. Jag tror inte att matte riktigt förstått hur mycket hon var engagerad i detta eftersom hon inte har varit på plats sedan i december, men hon och Marie har ju pratas vid nästan varje dag, ja flera gånger om dagen så det är ju inte konstigt att det gör ont och är sorgligt.

Men jag har gjort mitt bästa för att hålla matte på gott humör, jag har visat mig från min allra bästa sida och varit lydig och snäll. Och det är det som leder in på de lite mer roligare sakerna. Matte och husse tog med oss alla tre hundar, jag, Usca och Basti, till stallet i lördags och vi fick springa runt som tokar där och vi hade en sådan där ”bara vara”-stund. Vi tog en promenad över fälten, gräset börjar bli riktigt högt så Usca fick nästan hoppa fram. Det kändes även för min del att det var lite jobbigare att traska runt i än på plan asfalt. Vi tog oss i alla fall ner till badplatsen och där hade vi jättekul. Husse kastade en pinne ut i vattnet och som jag glatt hoppade i efter.

Vis av erfarenhet vet jag att botten inte alltid är jämn och fin utan den kan ibland försvinna under tassarna, så därför utövar jag taktiken att lägga mig ut i vattnet. Detta har vare sig Basti eller Usca lärt sig ännu… J Vid denna badplats är det grunt de första tre – fyra metrarna och sedan kommer ett dropp och det blir djupt på en gång. Matte han inte få upp kameran innan Usca var efter mig i vattnet och dök på huvudet före så att hela hon hamnade under vattnet. Man kunde fortfarande se svansen som ett periskop i ytan, men resten av pestråttan var under… Hahaha, jag skrattade gott. Matte fick till sist upp kameran i alla fall, och lyckades fånga Basti när han ger sig ut på likande äventyr!!!! Jag fick mig många goda skratt. Ni kan själva följa bildsekvensen…. :-)

Jag tar ett hopp ut i vattnet och jagar pinnen för fullt...

Ut i det blå...

Och plums i vattnet...

Upp över mina öron...

Vatten i knäna och vågor i håret!!!


Skynda i land så att man får fast mark under tassarna igen...

Jag tror allt att både Basti och Usca blev lite rädda och i alla fall Usca vägrade att gå i vattnet igen. Jag ska ta henne under mina vingar i sommar och lära henne hur man beter sig i vattnet men just nu njuter jag bara av att hon inte vill vara i närheten av vatten! Hon stod på strandkanten och ville vara med, men hon vågade inte riktigt. Kanske nästa gång…

Full fart, men som sagt att vattnet är lite läskigt och det är nog bäst för Usca att hon inväntar oss andra i stället för att ge sig ut i vattnet...

Äntligen får Usca vara med och leka...

Och visst blir det full fart på oss ibland...

Att kansta pinne i vattnet är jättekul!!!!

En typisk hoffe... en tass i backen...

En dyngsur Basti...

I övrigt går livet sin gilla gång, Matte och husse har anmält Usca till sin första utställning, i Avesta den 15 juni. Då ska vi se om det är någon annan än jag som tycker hon är en pestråtta eller om hon faktiskt har några goda egenskaper… Nädå, hon är rätt go i alla fall. Jag har till och med tillåtit henne att krypa upp i min säng under nätterna. Hon är ju i alla fall bara liten.
Nu ska jag gå och se om den lilla har ställt till med något mer ofog eller om hon snällt sover som hon borde. Jag ska även passa på att ge husse och matte en blöt nospuss och en tasskram, de kan behöva det.

Usca 12 veckor!

Nu är det verkligen länge sedan jag skrev några rader, så skärpning i leden... :-) Ja, ja, lite oftare ska det väl kunna bli i alla fall. Usca har blivit ett centralt inslag i våra liv... Hon sätter verkligen färg på tillvaron. Hon har en enastående förmåga att lägga sig på golvet framför mig och kräva uppmärksamhet genom att slicka mig i mungipan och sprattla med benen samtidigt som hon ligger på rygg och försöker se oskyldig ut.... hon lyckas inte något vidare. Är det något hon aldrig kan vara så är det oskyldig...

Jag har bestämt mig, hon är en odåga... men samtidigt så är hon rätt go, framför allt när hon sover, eller när hon jagar livet ut Basti...

Det är skönt att ha honom i närheten, för som jag sagt innan, både jag, matte och husse slipper den värsta anstormningen av enerig. Och det verkar som om Basti njuter i fulla drag av att ha fått en alldeles egen levande pipleksak!

Usca blev 12 veckor i tisdags och hon har ändå lärt sig en hel del. Matte och husse jobbar rätt hårt nu med inkallning och det funkar bra. Vi tränar även på att Usca ska klara sig lite ensam, visserligen tillsamamns med mig och Basti men ändå.

Matte har hittat ett yppeligt tillfälle för att träna ensamhet, ute i stallet. När matte och Annika är ute och rider, ligger jag och Basit kopplade i stallgången så att vi kan gå ut och in ur stallet och få både sol och skugga. Usca ligger i sin transportbur inne i stallet. Det är svalt och skönt därinne och där sover hon riktigt gott.

Vi tränar även på att sitta och invänta maten, vilket inte är helt lätt när man är liten och utsvulten 24 timmar om dygnet. :-) Usca är ett stort matvark.

Nu i helgen som var fick vi besök från Norrköping, Helene och Patrik kom förbi över helgen och förgyllde vår vardag. Vi lyckades tillsammans att charma dem totalt, det var ett rätt lätt jobb...

Vi var uppe i Kilsbergen och gick en liten promenad och tittade på utsikten. Och eftersom vi tydligen skötte oss rätt bra, belv det en hel del godis utdelat! Gott!!!

Vi passade även på att ta med oss ett och annat från skogen. Det märks tidigt på Usca att hon har ett regält föremålsintresse och kamplust. Än så länge hänger hon inte med oss större hundar, men snart blir hon en deltagare att räkna med när det kommer till riktiga dragkamper.

När man har varit ute och lekt en hel dag blir man lite trött och det är då skönt att ha en husse att luta sig tillbaka på.


Efter en hel helg med sällskap och sena kvällar blir man lite trött.... och då ser det inte bättre ut än så här. En vulp helt utslagen och färdig för natten. I det här läget är Usca helt underbar...

Tassar och nospussar till nästa gång!