Vårbete!

Nu har våren äntligen kommit för fullt! Björkarna står i full grönska och matte nyser som bara den. Jag har lite svårt att hålla mig för skratt, för nysa kan hon inte! Det blir små små kvävda hnnniiii.... ja, ni förstår själva hur fånigt det låter!Det är minsann inte bara jag som njuter av den nykomna värmen. Jag har insett att det runt stallet finns en tiger i pyjamas! Katten Snoddas!!!! Han berättade för mig att han, likom matte, är allergisk och om han inte har sin pyjamas på sig, kan han inte kontrollera sig, utan slickar sönder hela ryggen. Så hans matte och husse har bestämt, med all rätt, att pytajamasen får sitta på!
Jag och matte har börjat att släppa på hästarna på grönbete en kort stund nu varje dag för att vänja deras magar med färskt gräs. Vill ju inte att någon av dem får fång eller några andra kontigheter. Aurora och Spaena fick börja och ni må tro att det var tre killar som undrade vart brudarna tog vägen! Vi har separerat killarna eftersom de två små började undersöka det motsatta könet lite väl ingående... det räcker med fem hästar i hagen... vi vill inte ha fler!

Aurora fick tokspader när hon kom ut i hagen och visste inte riktigt om hon skulle äta eller springa först... så hon gjorde i stort sett bägge delar samtidigt... Med tanke på ovanstående muns storlek, måste jag erkänna att jag blir lite fundersam över hur stort en häst kan gapa... :-)

Lite tokbrall blev det i alla fall!

Spaena tog det hela med lugn och ro, hon bestämde sig efter en kortare rusning att mat var nog ändå det mest primära, man vet ju inte hur länge man får vara kvar! Även Spaena har pyjamas på sig... men det säger matte är för att hon ska slippa från alla hemska insekter och inte klia sönder sig hon heller. Och nog kan jag hålla med om att myggen är som helikoptrar... högst irriterande.

Småkillarna hade kunde inte springa fort nog när de väl fick byta plats med Aurora och Spaena... Det var verkligen full fart hela tiden! Det där med mat fick verkligen komma i andra hand.


De satte även fart på Blesi, som till slut tröttnade på deras ständiga pårusningar och sa bestämt ifrån att nu får det vara nog.

Blesi gick och gömde sig och spanade på avstånd....

medans de små, sprang och sprang....

och sprang....

Ja, ni förstår själva att jag stod lugnt tillbakalutad och tittade på... för inte sprang jag efter och försökte leka inte. Att matte kastade både grus och grimskaft efter mig för att hon inte tyckte jag lyssnade till hennes rop om att komma tillbaka, har ju inte med saken att göra... Jag gör ju bara det som jag tjänar mest på... och en ilsken matte, arg som ett bi, är inte något som jag anser mig förtjänt av.... :-)

Nospussar och tasskramar!!!!!