
Själv tänkter jag fortsätta tugga på mitt fina bogblad jag fick igår... det var så stort att det minsann räcker ett tag idag också!!!
Glada nospussar och tasskramar!



Så nu ligger jag helt utslagen, efter fyra timmar ute i stallet och nästan 15 cm nysnö, då har man rätt att vara trött! Jag tror att jag hör matte skramla med kopplet... jag tror att det är dags för en sista kissesväng!
Efter att husse fått skjuts till jobbet hade jag och matte en hel förmiddag ute hos hästarna. Vi passade på att busa runt med Lukas och Tore. Vi tränade lite inkallning och följsamhet också, så det bara inte bara lek. Matte och husse har fått för sig att jag ska kunna stanna, sitta och ligga på kommando och det är väl rätt ok... men att jag ska göra det när de är 5 meter från mig.. det vet jag inte om jag tycker om, så jag brukar låtsas att jag inte förstår ett dugg vad de menar.
Vid ett tillfälle idag hade matte bara försvunnit, hon var som uppslukad av jorden... så jag gav mig ut på jakt efter henne. Jag fick vittring på henne... hon var i hästarnas ligghallen, precis runt hörnet, så jag sätter av i en hiskelig fart... in i hage och runt knuten.... bara för att stå nos mot mule med Flipi!!! 
Solskenet slutade dock med att åkte vi hem igen och matte lyckades med den stora bedriften att lura in mig i badrummet utan att jag hann att springa och gömma mig!!! Fanders, nu luktar jag lavendel igen och är alldeles krusig i pälsen!!!! Så i slutändan... jag undrar vem det var som lurade vem denna dag.....
Nospussar och tasskramar och en riktigt god natt!!!!!
Men vädret blev bättre och efter en snabb lunchfika hemma och en koll på husse, åkte vi tillbaka till stallet för att ge småttisarna lite extra att äta. Jag passade på att bråka och busa med matte, som ni alla kan se så ligger det fortfarande fullt med snö kvar på åkrarna. Men idag kunde vi i alla fall njuta av en underbar sol och det riktigt hördes hur vattnet droppade från hustaken!
Även Flipi passade på att njuta av det vackra vädret, men jag vet inte om han bestämt sig för att släpa med all halm från ligghallen ut, det ser i alla fall ut så under magen.
Även Blesi och Fjari fick busfnatt och jagade runt som tokar i hagen. Jag blev alldeles till mig på andra sidan stängslet och ville inte något hellre än att kasta mig in i hagen och vara med och busa jag med...
... men så ställde sig Fjari på bakbenen och jag insåg att det kanske inte alls var en så bra idé, de är ju rätt stora de där hästarna, och nog ser han lite tokig ut...
I stallet är det full fart, Blesi har lagt beslag på Fjari, eller om det nu är tvärt om , men de är som ler och långhalm. Flipi får även han vara med, även om han tar det betydligt lugnare. De har till och med blivit så bra kompisar att de kan tänka sig att dela foderbord. Antingen är det på grund av att Blesi känner ansvar över de små, eftersom han är ledare i flocken, men mest troligt är väl att det funkar så bra på grund av att det inte finns någon brist på mat.
Men nog är de lite söta när de busar runt. Jag har kommit fram till att Fjari och Flipi inte alls är så farliga som jag fört fick för mig. De båda verkar vara jättevana vid hundar, så de bryr sig inte när jag springer bakom haserna på dem.
Matte har gått och blivit jättehes... så jag och husse har goddagar må ni tro. Matte säger att det känns så konstigt, hon känner inte av någon förkylning eller så utan det har bara satt sig på stämbanden!! Hon låter kalaskul... Alla killar som genomgått målbrottet har en stark motståndare om titeln Årets tonåring!!! Det är jätteroligt, för jag kan göra precis som jag vill... behöver inte lyssna alls på vad det är matte försöker kraxa fram, för hon kan ju inte skälla på mig i alla fall!!!! Hahaha, bäst att njuta av det så länge det håller, för snart kan hon väl gapa på mig som vanligt igen.
Själv fick har jag gått ett par dagar och nyst lite grann. Inomhus går det rätt bra, hemma behöver jag ju inte lukta så mycket, jag känner ju igen allt där. Men ute är det lite värre. Så fort jag börjar lukta runt ordentligt, pirrar och kryper det i nosen på mig och jag nyser och frustar för fullt. Matte och husse skrattar gott och säger, det där känner vi allt igen. Väl sagt, iväg till vettisen och fram men medicinväskan. För visst har jag åkt på en släng av noskvalser! Så nu är jag isolerad i ett par veckor. Som tur är smittar noskvalster bara genom direktkontakt, så även om nya kursen börjar den 23 mars, kan vi vara med, men vi får stå lite på sidan om och hålla avstånd till alla andra hundar. Jag har i alla fall redan fått i mig första tabletten och se bara efter två dagar har det blivit mycket mycket bättre. Men nu tycker jag att det får vara nog med problem ett tag framöver. Först var det svansen, sen löp och nu kvalster... hmm. 

Geisha fanns fortfarande kvar, pigg och kry och men en mycket prydande silvergår nos! Matte verkar dock ha glömt bort att det finns både borstar och schampo att använda... Grisen ser lite smått ovårdad ut... hihi. Men man ska väl komma ihåg att även om solen sken och det var vackert väder, låg fälten öppna med massor av lera och skräp att beblanda sig med. :-)

Vi åkte ut till skogarna runt stallet och vi fick springa lösa och busa allt vi kunde. Jag måste erkänna att jag verkligen fick kämpa för att hinna med... och Vesslan är snabbare än mig.. attans!
Men jag bjöd på mitt allra bästa motstånd och det är ingen som kan säga att jag gav mig enkelt... hihi. Det var jättejobbigt att springa i all snö. Vi gick på vägar som matte brukar rida på, och hon sa att det var betydligt lättare att gå denna väg när hon satt på hästen!
För att vi skulle hålla oss något lugna på kvällen såg våra mattar och hussar till att vi sprang av oss ordentligt. Här finns faktiskt bildbevis för att jag ibland kunde komma först... men det är ingen som vet hur mycket jag har fuskat för att komma dit! hihihi!!!!
Jag och Vessla passade i alla fall på att kramas en hel del, det blev en och anna vild brottningsmatch, men det var ju bara på skoj, även om det ibland kunde hetta till lite grann. Vi är ju trots allt två tikar med bara fyra månader i mellan och jag som löper för fullt!
På kvällen bjöds det på god mat och gott sällskap hemma, jag vet allt att det vankades kycklingfilé med kantarellsås och klyftpotatis... och vi fick inte smaka något alls... hmmm det var lite snålt. Men jag fick i alla fall upprättelse på söndagskvällen, för då landade det en pannkaka i min mat! Hoppas att Vesslan också fick något gott med tanke på hur bra vi uppförde oss hela helgen.
På söndagen var vi ute på klubben och Svenska Hovawartklubben hade årsmöte, det hela gick lugnt till och vi träffade på Ewy, så nu har matte och husse förstått att det är dags att dra igång onsdagsträningarna igen. Nu är det dags att lägga latmasken på hyllan och börja jobba igen. Hihi.