Hes matte och kryp i nosen!

Även om det ibland kan vara alldeles förtjusande med snö, har matte gett upp hoppet om att någonsin få se gröna gräsmattor igen. Hihi, men jag vet bättre, under allt det det vita finns det lite hopp om sol och gröna vidder.

I stallet är det full fart, Blesi har lagt beslag på Fjari, eller om det nu är tvärt om , men de är som ler och långhalm. Flipi får även han vara med, även om han tar det betydligt lugnare. De har till och med blivit så bra kompisar att de kan tänka sig att dela foderbord. Antingen är det på grund av att Blesi känner ansvar över de små, eftersom han är ledare i flocken, men mest troligt är väl att det funkar så bra på grund av att det inte finns någon brist på mat.

Men nog är de lite söta när de busar runt. Jag har kommit fram till att Fjari och Flipi inte alls är så farliga som jag fört fick för mig. De båda verkar vara jättevana vid hundar, så de bryr sig inte när jag springer bakom haserna på dem.

Ni kommer ihåg att jag berättade för er att Flipi fick en rosa markering i pannluggen för att det inte skulle bli någon förväxling när vi hämtade hem dem, han har fortfarande en svag nyans av rosa kvar... hihi den satt verkligen i länge. Han springer runt i hagen och sjunger : I´m a punkrocker yes i am... :-)

Matte har gått och blivit jättehes... så jag och husse har goddagar må ni tro. Matte säger att det känns så konstigt, hon känner inte av någon förkylning eller så utan det har bara satt sig på stämbanden!! Hon låter kalaskul... Alla killar som genomgått målbrottet har en stark motståndare om titeln Årets tonåring!!! Det är jätteroligt, för jag kan göra precis som jag vill... behöver inte lyssna alls på vad det är matte försöker kraxa fram, för hon kan ju inte skälla på mig i alla fall!!!! Hahaha, bäst att njuta av det så länge det håller, för snart kan hon väl gapa på mig som vanligt igen.

Själv fick har jag gått ett par dagar och nyst lite grann. Inomhus går det rätt bra, hemma behöver jag ju inte lukta så mycket, jag känner ju igen allt där. Men ute är det lite värre. Så fort jag börjar lukta runt ordentligt, pirrar och kryper det i nosen på mig och jag nyser och frustar för fullt. Matte och husse skrattar gott och säger, det där känner vi allt igen. Väl sagt, iväg till vettisen och fram men medicinväskan. För visst har jag åkt på en släng av noskvalser! Så nu är jag isolerad i ett par veckor. Som tur är smittar noskvalster bara genom direktkontakt, så även om nya kursen börjar den 23 mars, kan vi vara med, men vi får stå lite på sidan om och hålla avstånd till alla andra hundar. Jag har i alla fall redan fått i mig första tabletten och se bara efter två dagar har det blivit mycket mycket bättre. Men nu tycker jag att det får vara nog med problem ett tag framöver. Först var det svansen, sen löp och nu kvalster... hmm.

Nu ska jag ta matte med mig på sista kissesvängen inför natten. Håll tassarna för att våren är på frammarch och att det blir fint väder i helgen så att vi kan ta långprommis och fota lite. Vore roligt med en riktigt lång sväng med smörgåsar och varm choklad med i ryggsäcken. Mums!!!

Nospussar och tasskramar!!!!