Äntligen har jag tagit tag i min tass och satt ner baken för att skriva ett par rader igen. Det har varit en vecka full av aktivitet. Som ni vet har jag ju opererat bort en tand som var spruken och alla har sett min belägenhet dagarna efter... hmmm. Nu är jag i alla fall helt återställd, lite trött men det får man vara när man är så gammal som jag. Vissa privilegier ska man får ha, så som extra filt och kudde i biabädden och en softare tillvaro... i alla fall hemma, vad vi gör ute är en annan sak. Vi (jag och matte) passade i alla fall på att ta med oss Basti, kaffe och kameran en dag då det var fint väder och gav oss ut till stallet för att avnjuta en långpromendad. Matte felbokade min simtid denna vecka och då blev vi utan... det är jättetråkigt för jag tycker verkligen om att simma. Så vi får motionera på egen hand helt och hållet denna vecka.

Ja, det är ju inte hela världen när det är fint väder ute och jag får visa mig från mina allra bästa sidor :-) Matte är ju framme med kameran både till som tätt så det är bara att passa på.

Med vinden i håret ser jag ut som alla artister på melodivestivalen som har en fläkt mot sig. Man gör vad man kan för att visa sig vacker...

Matte passar på även om jag inte riktigt är med på det, men man får väl bjuda lite på sig själv.

Man blir lite trött och törstig efter att tillbringa ett par timmar ute i naturen, det är jobbigt att hålla ordning på både Basti och matte.

Det är alltid lika roligt att komma ner till stallet och hästarna, för detta är vad man möts av. Full fart för att se om det bjuds på någto gott att äta eller lite extra kel. Både Speana och Nektar kommer och hälsar.

Nektar är allt lite söt, även om hon är ett busfrö av högre grad. Men hon är ju bara liten ännu. Knappt 4 år, och då är man ju långt ifrån vuxen om man är häst. Det är jättekul att titta på när Annika försöker lära Nektar nya saker. Vi tittade på häromdagen när Annika var i padocken.... det var lite hoppa och skutt :-) I förrgår fick vi höra att Nektar minsann hade tagit chansen och gått genom eltrådarna i hagen för att undersöka mattillgången på andra ställen... Som tur är, är hon snäll och kommer när man visslar på henne. Men Ann och Kent-Åke fick åka och köpa nytt aggregat till stängslet så det blev lite mer ström i.

Nu märks det att våren är på gång, även om det är tidigt. Fåglarna sjunger och verkar leta efter någon att tillbringa sommaren med. Andra vänder ändan åt allt och förbryllar betraktaren som inte riktigt vet vad det är för hårboll som ligger i hagen...

Men vi vet ju att det bara är Basti som hittat något att gnaga på.

Innan han sätter full fart igen och försvinner. Ann frågade en gång om denna hund inte kan gå? Och vi enades om nä, han är alltid mer eller mindre i luften.

Liksom Nektar är han ett busfrö, men som matte så ofta brukar säga till mig, Har man utseendeet med sig, behöver man inte något förstånd...

Tass och nospussar på er!