Liten vulp...

Hej på er alla där ute i världen. Denna bild har igentligen inte så mycket med dagens inlägg att göra mer än att Uscas min säger en hel del... :-) Det var i förrgår natt som den lilla tösen fick sig ett uppvaknande med förskräckelse. Ja, det gällde nog hela familjen. Matte och husse har ju sina givna platser i sovrummet och jag försöker att hålla på min säng, även om det inte alltid lyckas. Men denna natt var jag ensam och hade gott om utrymme att sträcka ut mig på. Usca låg och sov framför dörren som går in till klädkammaren. Mot dörren in till klädkammaren står det ett kompostgaller lutat. Som ni säkert alla förstår sprattlar en hund ganska mycket i sömnen och Usca är absolut inte något undantag. Så mitt i natten vaknar halva huset av en smäll! Usca har sprattlat så till den grad att hon drar ner kompostgallret och välter det över sig. Sömndrucken och livrädd försöker hon kravla sig fram, vilket medför ännu mer ljud och en ännu räddare vulp... Väl fri från gallret slänger hon sig ner i min säng och kastar sig ner bakom min bak. Väl på plats säger hon: Åhh, vad gott nu kan jag fortsätta sova... och lämnar mig yrvaken och uppträngd i ett hörn. Vid det här laget har matte och husse också vaknat. Eftersom jag blev så bryskt väckt blev även jag förskräckt och det tog ett tag innan jag lugnade ner mig. Matte var snäll nog att vid halv fyra på natten ta ut både mig och Usca på en liten kissesväng så att vi blev av med lite adrenalin... attans pestråtta och störa oss så. Det hela slutade i alla fall med att jag ockuperade mattes fotända och vulpen intog min säng. Men men den som väntar på något gott... hämden ska bli ljuv, något måste jag ju hitta på för att bibehålla min ställning som husets härskarinna.... Jag bidar min tid...

Nu längtar vi allihopa till sommaren och till semestern. Även om matte och husse inte riktigt får semester blir det i alla fall som traditionen säger Idö i midsommar och jag tror minsann att vi kan vänta oss ett och annat hundbesök. Basti kommer givetvis och jag har nog hört matte prata om att Vesslan tänker dyka upp, mmmm kanske ska planera min hämdaktion tillsammans med dem... mmmm så får det allt bli. Nu ska jag lägga mig ner en sväng och fundera lite!

Nospussar och tasskramar till alla!!!

Med sorg i hjärtat!

Nu är det verkligen länge sedan jag skrev något och det har hänt en hel del, både glada och ledsamma saker. För att börja med de ledsamma. När matte jobbade i Stockholm var hon medryttare på två islandshästar och det är en av dem, Kolan, som vi har här i Örebro nu. Den andra, Salka, har mattes syster Marie hand om. För nästan ett år sedan var vi uppe i Lindesberg och betäckte Salka. Matte och Marie hittade en jättefin hingst som heter Fönix och det verkar som om Salka och Fönix fann varandra direkt för det tog inte lång tid för Salka att bli dräktig. Så i elva månader har vi väntat och sett hur Salka blivit större och större för att bli jättestor!!!

Så långt gick allt bra men slutet på sagan blev inte som vi tänkt oss. I fredags fölade Salka en liten svart hingst som tyvärr inte överlevde. Efter att ha sett fram mot denna dag blev det i stället jättetomt och en fullständig antiklimax. Jag tror inte att matte riktigt förstått hur mycket hon var engagerad i detta eftersom hon inte har varit på plats sedan i december, men hon och Marie har ju pratas vid nästan varje dag, ja flera gånger om dagen så det är ju inte konstigt att det gör ont och är sorgligt.

Men jag har gjort mitt bästa för att hålla matte på gott humör, jag har visat mig från min allra bästa sida och varit lydig och snäll. Och det är det som leder in på de lite mer roligare sakerna. Matte och husse tog med oss alla tre hundar, jag, Usca och Basti, till stallet i lördags och vi fick springa runt som tokar där och vi hade en sådan där ”bara vara”-stund. Vi tog en promenad över fälten, gräset börjar bli riktigt högt så Usca fick nästan hoppa fram. Det kändes även för min del att det var lite jobbigare att traska runt i än på plan asfalt. Vi tog oss i alla fall ner till badplatsen och där hade vi jättekul. Husse kastade en pinne ut i vattnet och som jag glatt hoppade i efter.

Vis av erfarenhet vet jag att botten inte alltid är jämn och fin utan den kan ibland försvinna under tassarna, så därför utövar jag taktiken att lägga mig ut i vattnet. Detta har vare sig Basti eller Usca lärt sig ännu… J Vid denna badplats är det grunt de första tre – fyra metrarna och sedan kommer ett dropp och det blir djupt på en gång. Matte han inte få upp kameran innan Usca var efter mig i vattnet och dök på huvudet före så att hela hon hamnade under vattnet. Man kunde fortfarande se svansen som ett periskop i ytan, men resten av pestråttan var under… Hahaha, jag skrattade gott. Matte fick till sist upp kameran i alla fall, och lyckades fånga Basti när han ger sig ut på likande äventyr!!!! Jag fick mig många goda skratt. Ni kan själva följa bildsekvensen…. :-)

Jag tar ett hopp ut i vattnet och jagar pinnen för fullt...

Ut i det blå...

Och plums i vattnet...

Upp över mina öron...

Vatten i knäna och vågor i håret!!!


Skynda i land så att man får fast mark under tassarna igen...

Jag tror allt att både Basti och Usca blev lite rädda och i alla fall Usca vägrade att gå i vattnet igen. Jag ska ta henne under mina vingar i sommar och lära henne hur man beter sig i vattnet men just nu njuter jag bara av att hon inte vill vara i närheten av vatten! Hon stod på strandkanten och ville vara med, men hon vågade inte riktigt. Kanske nästa gång…

Full fart, men som sagt att vattnet är lite läskigt och det är nog bäst för Usca att hon inväntar oss andra i stället för att ge sig ut i vattnet...

Äntligen får Usca vara med och leka...

Och visst blir det full fart på oss ibland...

Att kansta pinne i vattnet är jättekul!!!!

En typisk hoffe... en tass i backen...

En dyngsur Basti...

I övrigt går livet sin gilla gång, Matte och husse har anmält Usca till sin första utställning, i Avesta den 15 juni. Då ska vi se om det är någon annan än jag som tycker hon är en pestråtta eller om hon faktiskt har några goda egenskaper… Nädå, hon är rätt go i alla fall. Jag har till och med tillåtit henne att krypa upp i min säng under nätterna. Hon är ju i alla fall bara liten.
Nu ska jag gå och se om den lilla har ställt till med något mer ofog eller om hon snällt sover som hon borde. Jag ska även passa på att ge husse och matte en blöt nospuss och en tasskram, de kan behöva det.

Usca 12 veckor!

Nu är det verkligen länge sedan jag skrev några rader, så skärpning i leden... :-) Ja, ja, lite oftare ska det väl kunna bli i alla fall. Usca har blivit ett centralt inslag i våra liv... Hon sätter verkligen färg på tillvaron. Hon har en enastående förmåga att lägga sig på golvet framför mig och kräva uppmärksamhet genom att slicka mig i mungipan och sprattla med benen samtidigt som hon ligger på rygg och försöker se oskyldig ut.... hon lyckas inte något vidare. Är det något hon aldrig kan vara så är det oskyldig...

Jag har bestämt mig, hon är en odåga... men samtidigt så är hon rätt go, framför allt när hon sover, eller när hon jagar livet ut Basti...

Det är skönt att ha honom i närheten, för som jag sagt innan, både jag, matte och husse slipper den värsta anstormningen av enerig. Och det verkar som om Basti njuter i fulla drag av att ha fått en alldeles egen levande pipleksak!

Usca blev 12 veckor i tisdags och hon har ändå lärt sig en hel del. Matte och husse jobbar rätt hårt nu med inkallning och det funkar bra. Vi tränar även på att Usca ska klara sig lite ensam, visserligen tillsamamns med mig och Basti men ändå.

Matte har hittat ett yppeligt tillfälle för att träna ensamhet, ute i stallet. När matte och Annika är ute och rider, ligger jag och Basit kopplade i stallgången så att vi kan gå ut och in ur stallet och få både sol och skugga. Usca ligger i sin transportbur inne i stallet. Det är svalt och skönt därinne och där sover hon riktigt gott.

Vi tränar även på att sitta och invänta maten, vilket inte är helt lätt när man är liten och utsvulten 24 timmar om dygnet. :-) Usca är ett stort matvark.

Nu i helgen som var fick vi besök från Norrköping, Helene och Patrik kom förbi över helgen och förgyllde vår vardag. Vi lyckades tillsammans att charma dem totalt, det var ett rätt lätt jobb...

Vi var uppe i Kilsbergen och gick en liten promenad och tittade på utsikten. Och eftersom vi tydligen skötte oss rätt bra, belv det en hel del godis utdelat! Gott!!!

Vi passade även på att ta med oss ett och annat från skogen. Det märks tidigt på Usca att hon har ett regält föremålsintresse och kamplust. Än så länge hänger hon inte med oss större hundar, men snart blir hon en deltagare att räkna med när det kommer till riktiga dragkamper.

När man har varit ute och lekt en hel dag blir man lite trött och det är då skönt att ha en husse att luta sig tillbaka på.


Efter en hel helg med sällskap och sena kvällar blir man lite trött.... och då ser det inte bättre ut än så här. En vulp helt utslagen och färdig för natten. I det här läget är Usca helt underbar...

Tassar och nospussar till nästa gång!

En dag ute i skärgården!

Hej på er. Igår må ni tro att det hände saker. Först och främst var husse och matte tvungna att åka till Västervik för att byta husses däck på bilen. Man får visst inte köra så länge till med dubbdäck. Så sagt och gjort, de körde upp oss i ottan, redan straxt efter sju fick jag gå upp, huga... inte morgonpigg....




Usca däremot tyckte att det var en god idé att vakna, men hon är ju alltid pigg som en mört...
Hur som, efter frukost och promenad bar det iväg i bilen. Matte hade jobbat natt så hon sov redan innan bilen rullade ut ur Örebro. Husse stackarn fick snällt hålla sig vaken på egen hand.



Vi stannade ett par gånger på vägen, för att vi skulle få rastas och så, men det gick jättebra hela resan. Usca har fått en bilbur då hon inte kan hålla sig på ett och samma ställe i bilen. Hon är inte så förtjust i att åka bil och hon har tidigare protesterat i högan sky. Men Annika kom med den smarta idén, ja jag vet... det kom från Annika och ja det var smart... även den bäste misslyckas ibland... :-), att lägga en filt över buren och vipps, Usca blev tyst.

Så nu fungerar det jättebra att åka bil. Väl i Västervik bytte vi däck, var hos mattes mamma och pappa och åt mat och sen bar det iväg ut till Idö. Vi tog snabbåten ut till ön och både jag och Usca tyckte att det var en härlig båttur. Usca satt snällt i mattes knä hela resan och protesterade inte en gång. Skönt.

Här ute får vi springa ute som vi vill och här finns det massor av saker att upptäcka. Än har kossorna inte kommit, men dem får vi hälsa på i midsommar. Jag minns fortfarande den luftfärd en av dem bjöd mig på förra året, så jag tänker förklara för Usca att man inte får gå så nära. Men om hon lyssnar på mig, det vet jag inte. Hon är ju trots allt liten och vild, så hon får lärar sig av sina egna misstag om inte annat.

Vi var ute och gick en promenad och det var helt underbart väder. Även jag fick ett tokryck och vi lekte med en pinne och levde livet! Gott att vara här igen, jag älskar verkligen att vara här ute.

Det är bara att konstatera att än är det fart i kärringen... :-)

Efter en fika och promenad tog vi oss tillbaka in till Västervik. Båtresan hem gick lika bra som den ut. Innan vi åkte hem till Örebro igen skulle vi göra ett besök hos mattes Farmor Ingrid och Malte. Där fick vi kaffe och bulle, och Malte såg allt till att jag fick lite bulle också.

Både jag och Usca var vid det här laget helt slut. Det hade varit så mycket intryck under dagen så både hon och jag slockande som två stockar under bordet. Men officiellt handlar det ju om att vi vill visa oss från vår allra bästa sida när vi är bortbjudna på besök.... :-)

Vi lyckades charma in oss i alla fall, så vi var varmt välkomna tillbaka! Matte och husse kan pusta ut... för denna gång.

Hemma igen vid tio på kvällen. Nu var vi i alla fall helt slut och vi sov bägge två hela natten. Usca vaknade tidigt, halv sju, men det gör hon ju alltid. :-)

Idag ska vi ta det lugnt. Matte och Annika ska rida lektion på hästarna, så vi får sova en stund ute i stallet, gud vad skönt. Usca behöver sin sömn även under dagen och det kan ibland vara lite svårt för henne att få den då Basti och hon leker som bara den. Det är jättekul att se dem, de busar för fullt och jag kan ligga bredvid och bara koppla av. Det är bara när de kommer för nära (läs på mig) som jag blir irriterad och säger ifrån. :-)

Så nu önskar vi er alla en bra dag och skickar massor av nospussar och tasskramar!!!

Full fart hemma!

Hej på er igen. Nu har det gått ett par dagar sedan nytillskottet kom hem. Och hon är faktiskt riktigt söt. Hon är totalt odräglig, biter på allt, inklusive mina öron, men hon är riktigt söt. Jag och Basti har taigt på oss olika roller. Jag är mer avaktande och håller ett vakande öga på dem bägge två. Medan Basti har tagit rollen som lekfarbror och den rollen tar han på största allvar... Han har skitkul! Usca hänger på för fulla muggar och det är verkligen aktivitet på dem. Som tur är får jag mer eller mindre vara i fred. Åldern tar ut sin rätt och jag orkar inte riktigt med att busa runt massor. Kommer de för närar säger jag ifrån, på samma sätt som jag säger till alla andra hundar som kommer, vad jag tycker, för nära Usca. Andra hundar får gärna hälsa på henne och så men börjar de leka och bita i henne... då tycker jag inte att det är ok längre. Det är bara Basti som får bita i och leka men henne. Hmm, någon måtta får det vara, hon är trots allt mitt ansvar.... :-)

Hennes nuvarande favorilleksak är en liten plastgorda som piper när hon tuggar på den. Plasten är mjuk så det är lätt att få den att pipa, men det dröjer väl inte länge förrän hennes valptänder har gjort hål iden. Vi får se hur länge den hänger med.

Annars är allt som går att tugga på av intresse, mattor, möbler, kompostgaller, sopborste, fingrar, näsor, skor... ja mer eller mindre allt som går att tugga på. Matte och husse är ganska duktiga på att säga åt henne, men hon gör sina försök.

Som sagt innan, Basti och Usca leker rätt friskt. Det märks att det är lite av en fighter i henne när Basti släpar runt henne hängades i en leksak... Det ser rätt kul ut!

Annars fungerar livet rätt gott, Usca sover om nätterna och jag får sova lugnt och skönt eftersom Usca fortfarande ligger i valphage. :-) Något ska man ha för att man är gammal och vis. I natt vaknade dock både jag, matte och husse av att Usca vrålade i högan sky, det visade sig att hon fastnat med tassarna i kompostgallret... Yrvaken hade hon nog inte koll på vad hon skulle göra för att komma loss utan litade på sina röstresurser för att påkalla uppmärksamhet. Det funkarde ocskå!! Men hon somnade om så fort tassarna var fria och sen sov vi till straxt efter åtta! Underbart.

Nu ska jag se om det går att få liv i lillskiten, hennes förtjusning i grodleksaken har gjort att vi gett henne smeknamnet Grodan, jag är ju Grisen och Basti Murmeldjuret så det är klart att Usca blir en Groda!

Nospusar och tassar på er allihop och njut av det underbara vädret. Vi har stårlande solsken och 12-13 grader ute!!! Kan inte bli bättre!

Nu är hon hemma!

Ja, nu är lillskiten hemma. Vi var uppe och hämtade hem henne i går kväll. :-) Matte slutade jobba 15.00 så det blev lite sent. Jag, Matte och Basti hämtade Fredrik och Annika på Bålsta pendelstation och vi begav oss sedan till Lisen och vulparna. Hemresan gick jättebra, Usca protesterade lite de första tio minutrarna och vi provade olika kontalationer, husse fram med Usca i knät, matte fram med Usca i knät men det som funkade bäst var husse bak med Usca vid sidan och näsan lite lagom nära påsen med hundfoder... Jag och Basti fick sitta bak i bagagen, vi hade Annikas bil, en Volvo combi... stort och bra där bak.

Uscas första natten hemifrån gick också bra. Jag misstänker att hon var rätt trött efter resan och så hade hon ju varit hos vettisen igår på besiktning och sen hade Lisen badat henne för att hon skulle lukta gott och se fin ut när vi hämtade henne. Så Usca slockande som en stock i sin valphage och sov ända fram till kvart över sex. Då ville hon ha promenad och matte tog med mig också. Inte alls dumt tidigt på morgonen när solen precis har gått upp och fåglarna kvittrar för fullt.
Nu ska vi ut till stallet och Usca ska få stifta bekantskap med Kolan och de andra hästarna. Matte har bokat tid med hovslagaren så det är bästa att vara på plats. Ska se till att matte har med kameran ocskå så att det blir lite nya roliga bilder.

Tass och nospussar på er.
P:S Usca skickar också tassar och nospussar!

Lugnet före stormen

Nu har jag kommit tillbaka från min minisemester. Jag och husse har varit i Västervik, på Idö, och haft ett par riktigt sköna dagar. Förstår inte att matte och husse tyckte det var jobbigt hemma... jag löper ju bara och Basti är ju bara lite hormonstinn... :-) Det var ändå rätt skönt att åka iväg en sväng och bara ta det lugnt, bli lite bortskämd. Jag har fått gå lös nästan hela tiden, det finns ju inte så många andra hundar i närheten, bara en på andra sidan ön.


Inte heller fanns det några kossor jag kunde busa med. De hade inte kommit ut ännu. Varje sommar kommer det ca 30 kor och kalvar ut för att hålla landskapet öppet. Det blir jättefint. Man får bara undvika "landminorna" de lämnar efter sig. Matte blir så sur när jag har rullat mig i någon av dem, ytterligare en sak jag inte riktigt förstår, det luktar ju gott!

Hur eller hur så får jag röra mig mycket och husse tar med sig kameran för att se om vi inte kan hitta något fint att fota... förutom mig då förstårs. Det var jättehärligt att komma ut till klipporna och jag passade på att slänga mig i vattnet... Lite kallt men ingen fara.

Efter promenader och bad är det rätt skönt att bara lägga sig i solen och njuta av tillvaron. Husse och husses mamma Liana satte fart på vårelden och brände lite gräs och en hög med utrensade grenar och så. Det är alltid gott att se andra jobba... hihi.

Lite får man bjuda på sig själv när husse bestämmer sig för att spöka ut mig som en julgran... hmmm. Matte ska iväg i morgon och införskaffa leksaker, tuggisar, foder och matskålar till Usca, det är ju bara en vecka kvar nu innan hon kommer hem. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot att detta lilla yrväder kommer hem. Men jag tänker göra vad jag kan för att uppfostra det lilla monstret...

Tassar och nospussar på er allihop och ha det så bra ni kan i det eländiga vädret... här är det snöblandat regn och inte ett dugg trevligt. :-)